c a r o l i n e Δ

Idag var mammas begravning, det värsta av allt är ju att jag fortfarande inte har insett att hon är borta, jag hoppas varje dag att jag ska få ett  samtal att hon har vaknat. Men för varje dag som går blir jag bara mer och mer orolig... Varför är det så att vi har så svårt att inse, att vi fortfarande har hoppet kvar även fast det inte finns något hopp längre. Det var en jätte fin begravning med fina blommor och hälsningar och fin musik. Men ändå så känns allt som ett rent helvete. Varför är livet så himla orättvist för, varför försvinner alla som förtjänar att leva?