ONLY PLACE WE MEET, IS IN MY DREAMS.

Bara för att man bråkar betyder inte det att man inte älskar varandra.
Bara för att man tjatar betyder inte det att man inte älskar varandra.
Bara för att man skriker och är trött på varandra betyder inte det att man inte älskar varandra.
Man skriker åt varandra, man kan säga att man hatar varandra, att man aldrig mer vill se någon, att man bara vill växa upp och slippa se varandra för just då för tillfället känns det så. Orden känns så mycket tyngre när man är arg och man vill såra den andra så att man får vara ifred. Med sen efter ett tag får man skuldkänslor, för jag är inte en sån person som vill såra andra, jag blir arg på mig själv, ledsen och besviken. Hur kunde man säga dom där orden till någon som betyder så mycket för en?
Jag hatar känslan av fångenskap.
Att aldrig kunna säga förlåt.
Att aldrig mer få se hennes leénde.
Att jag aldrig kommer få säga hur mycket jag älskar henne.
Ibland får jag panik, för varje gång jag tänker på att hon är borta kan jag inte tro det, det är som att min hjärna inte tillåter mig att förstå. Jag vill förstå, för jag vill kunna gå vidare utan den här enorma klumpen i min mage varenda dag.  Utan alla tårar varje morgon och kväll, jag vill förstå att hon är borta, men varför får jag inte?
Bara tanken att hon ligger i nått kallt rum gör mig illamående, jag bara går och väntar på att hon ska vakna, väntar på ett samtal att jag ska få komma och se henne igen.
Ni anar inte hur det känns, nästan det enda vi gjorde hemma var att bråka, och varje gång hon kom hem kom hon med ett leénde på läpparna och var så glad och berättade allt hon gjort med sin klass och hur mycket hon tyckte om dem. Sen satt vi alltid och åt tillsammans och lyssnade på finska nyheter. Men sen vart alla nästan alltid osams och sa dumma saker till varandra, jag säger inte att det bara var mitt fel, alla sa elaka saker till varandra. Men känslan av att aldrig kunna göra allt bra är starkare än någon känsla just nu, att jag aldrig kommer få säga hur jag egentligen tyckte.
Jag hoppas hon vet att jag älskar henne, för det gör jag. Av hela mitt hjärta, ingen kan ta en mammas plats, ingen. Även om vi bråkade mycket den senaste tiden så älskade jag henne enormt mycket och det kan ingen ta ifrån mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0