jag går och funderar varje dag, varför det blev som det blev.
Varför du fick gå och varför jag fick stanna kvar.
När man inte fick säga allt man ville känns allt så otroligt dumt.
Man visade sig vara en idiot som inte förstod nånting.
Varje gång jag hör kyrkklockorna ringa tänker jag på dig, varje gång jag känner en ljummen vind tänker jag på dig, varje gång jag ser solens strålar tänker jag på dig och varje kväll tittar jag upp mot den mörka himlen och ser mot den starkaste och största stjärnan, för jag vet att den lyser för bara dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0