c a r o l i n e Δ

Idag har varit en jobbig dag, vaknade på fel sida och har varit allmänt depp.

Många tankar på mamma har kommit upp och när jag väl tänker på henne är det så otroligt svårt att sluta, för då spelas allt upp i mitt huvud igen, om och om och om igen..

Hur vi har bråkat och hur vi har skrattat ihop, vår sista dag tillsammans och samtalet från min bror, och mina frågor är svarslösa, det finns inga svar för det finns ingen som kan svara på dom, ingen nånsin kommer kunna svara på de frågor jag har i mitt huvud. ¨
Vad hände, hur mådde hon, led hon? Vad tänkte hon och varför ringde hon inte nån...

Jag tänker att hon låg där och allt bara hände, hur rädd hon vart och jag vet inte om hon förstod att det var det sista hon gjorde, eller förstod hon det. Eller somnade hon bara in och aldrig vaknade... Ibland vill jag bara skiva ett sms till henne och berätta att jag saknar henne, för det gör jag. Jag saknar henne så mycket att ni inte kan förstå, och jag önskar, av hela mitt hjärta och själ att jag kunde betett mig bättre mot henne så att vi inte hade olösta konflikter. Jag hatar alla facebookbilder som handlar om mammor, att man ska gilla annara älskar man henne inte. Jag hatar att se hur andra skriver och berättar hur mycket dem älskar sina mammor, eller bara när dem pratar om dem, för det gör mig så ledsen att jag aldrig gjorde så med min mamma. Jag är ledsen att jag tog henne för givet, jag är ledsen att jag inte förstod innebörden av att älska någon så mycket att jag inte ens viste om det. Men nu gör jag det, men dagarna går och jag gråter än, jag vet fortfarande inte vart jag ska ta vägen ibland, men jag kämpar mig vidare för jag vet att hon ser på, och jag vet att hon ger mig styrka när jag bara vill ge upp. Jag älskar min mamma trots att hon inte finns på jorden längre, hon kommer alltid finnas kvar, i mitt hjärta och i mina minnen.

Jag saknar dig, min fina mamma.♥