c a r o l i n e Δ

JAG KAN LE, MEN DET KÄNNS KONSTIGT

Det känns verkligen konstigt, fortfarande som en dröm, jag sitter och väntar på att få ett sms om vart jag är, eller om jag kommer hem eller ett samtal. Men nej, ingenting kommer, inte från henne i alla fall. Det här är det hemskaste som någonsin har hänt mig, det går inte att jämföra med något jag varit med om. Jag pratar med henne men får inget svar, jag vill bara att hon ska göra något tecken för att visa att hon lyssnar eller är här. Men jag får ingenting, det här suger. Jag är verkligen ledsen att jag inte gjorde något innan, gjort saker bättre så man i alla fall inte behövde ha någon ånger över saker och ting. Jag antar att det är nu alla nyfikna människor kommer fram och frågar hur man mår när dem egentligen inte bryr sig, utan bara vill veta vad som hände, men dem personerna har jag valt att inte svarat till. folk som man aldrig sagt ett ord till. Jag uppskattar alla som skriver och frågar hur det är. Det gör jag verkligen. Jag kan le, jag kan skratta, även fast det är svårt. Och jag kommer på mig själv med det och går genast tillbaka till tyst. Jag vet att jag måste få le, att mamma vill det, men det är så svårt att tänka på att man ska vara glad när ens mamma har dött. Det känns som att man måste vara ledsen, man måste tänka på henne och sörja ett tag.

Nu är jag hos Kevin, han får mig att må bra, och tänka på annat, trots att jag gråtit nästan hela tiden så känns det bättre att gråta i hans famn. Jag älskar hela min familj, släkt, vänner, Kevin. Ni får mig att må bra och jag är så glad att jag har er. Jag vet att jag kan räkna med er!♥

Jag kommer tänka på dig varje dag tills vi ses igen.

tusen hjärtan till dig kompis. du är så klok!

Jag vet att det är svårt för dig och att det kommer ta lång tid innan du kan må som vanligt igen. Tyvärr är detta något man aldrig kommer över. Men du är stark, det det jag gumman. Du kommer klara av det här, hur mycket du än kommer att sakna henne. Och jag finns här, hela tiden. Du går inte igenom det här ensam. Har sagt det många gånger nu men det kan vara bra med en påminnelse ibland. Så småning om kommer du att le, skratta och verkligen leva livet igen. Och till slut så kommer den dagen då du får träffa henne igen. Och hon kommer vara så stolt över dig. <3

svar: vi får prata mer sedan när vi träffas, har lite frågor och sådär. Men du kanske inte vet så mycket ännu? Och även om hon led så tror jag inte att du hade kunnat påverka något. Vi vet inte vad som kommer hända och när något som detta inträffar så ska vi inte lägga skuld på oss själva. Men människor gör sånt, tyvärr. Men det finns ingen mening med det för man tar bara ännu mer energi ifrån sig som man behöver till annat. Förstår att du har svårt för att tänka framåt just nu. Och det är inte ens meningen att du ska behöva göra det heller. Det har bara gått några dagar och du FÅR vara ledsen, du får ligga och grina och fundera hur mycket du vill. Man ska sörja. Det är sedan som man smält situation och inte längre har några frågor eller funderingar kvar som man kan ta tag i det verkliga livet igen. Det kommer ta lång tid men sådant är livet, tyvärr. Tänker på dig hela tiden ska du veta. Man önskar att det fanns något man kunde göra. Men inget kan rädda en sån här situation. Men är det något jag kan göra så gör jag det. Det vet du. Kramar till dig vännen min <3<3