EMO KID, YÄYÄ
Känner mig helt seriöst som ett emo, gråter och är sur varje kväll, är arg på allt och alla och får aldrig vara ifred eller sova på nätterna. Tar åt mit all kritik på ett negativt sätt och sitter och grubblar över det i evigheter. Tänker på saker jag inte ens behöver tänka på och funderar över saker jag inte ens ska behöva fundera på. Är trött på att folk säger åt mig vad jag ska göra, tro mig, jag vet vad jag ska göra för att jag ska må bra och vad jag också vet är att det inte är att följa era råd.
Allt är stressigt, men det går bättre än nånsin i skolan, eller ja. Bättre än när jag hade någon att tjöta med varje lektion, vilket är både bra men samtidigt jävligt tråkigt och ensamt.
Min katt bajsar konstigt och har skabb i öronen, har för lite pengar för att göra någonting åt det just nu, skulle göra allt för att hjälpa henne men får lov att vänta.
Allt jag vill är att bli lämnad ifred hemma, därför jag längtar tills vi flyttar. Ska skaffa ett organiserat och fint rum med ett skrivbord så jag slipper plugga i sängen. Ska börja må bra igen och längta tills jag fyller 18, sen längta tills man går ut skolan för att sedan skaffa jobb och starta ett eget liv.
Kommentarer
Trackback
